View profile

đŸ„¶ Kan socialdemokrati vara konservativ?

Nyhetsbrevet Sub Rosa
Varför Ă€r sĂ„ mĂ„nga socialdemokrater upptagna med konservatismen? Vad menas egentligen med Blue Labour? Är det vĂ€rderingar eller materiella förutsĂ€ttningar som Ă€r avgörande?

God morgon!
Omikronvarianten rasar genom samhÀllet (det verkar tack och lov vara relativt milda symptom för de flesta som drabbas) och idag tar jag spruta tre. Det hÀr borde vÀl ÀndÄ vara över snart om alla normalt funtade personer har tre sprutor och Ätminstone en omgÄng covid-19 i kroppen?
Idag tÀnkte jag prata lite om konservatism och socialdemokrati.
Kan socialdemokrati vara konservativ?
Det jag ska prata om idag Ă€r knappast nĂ„got nytt. Ämnet har förekommit flera gĂ„nger sedan jag startade nyhetsbrevet (exempelvis hĂ€r, hĂ€r och hĂ€r) och jag inser att jag följt och diskuterat Ă€mnet i Ă„tminstone 13 Ă„r vid det hĂ€r laget. Men om det Ă€r nĂ„got som triggade igĂ„ng tankesynapserna den hĂ€r gĂ„ngen sĂ„ var Joel Stades debattartikel i s-mĂ€rkta nyhetsbrevet Rörelsen tidigare i veckan.
Stade talar i debattartikeln om hur socialdemokratin mĂ„ste vara ”vĂ€nster-Tan” för att vinna tillbaka arbetarvĂ€ljare frĂ„n Sverigedemokraterna och vinna val. Han skrev ocksĂ„ en text i den socialdemokratiska idĂ©tidskriften Tiden för nĂ„gra Ă„r sedan om det nĂ€rbeslĂ€ktade Ă€mnet ”Blue Labour”.
Han Àr dock pÄ inga sÀtt ensam om de hÀr diskussionerna. Sedan svallvÄgorna efter finans- och flyktingkriserna har det funnits en puttrande debatt inom socialdemokratin om hur man ska förhÄlla sig till det samhÀlle man Àr omgiven av, med förlorat stöd i arbetarklassen och med en höger som artikulerar det konservativa snarare Àn det liberala.
Förutom begrepp som TAN-vÀnster och Blue Labour Àr referenser till dansk socialdemokrati vanliga i debatten. I korthet skulle man kunna sÀga att diskussionen handlar om socialdemokratins förhÄllande till konservatismen, ett förhÄllande som allt fler röster har velat trycka pÄ under senare Är.
Jag Àr egentligen inte sÀrskilt intresserad av att gÄ i svaromÄl mot enskilda texter eller debattörer. IstÀllet tÀnkte jag att jag skulle ta mig an det hÀr med Blue Labour som ofta fÄr fungera som en ideologisk klÀdedrÀkt för den hÀr typen av diskussioner. Och sedan avsluta med en liten diskussion om vad jag ser som problem och poÀnger med den hÀr typen av argumentation.
NĂ€r man ska grĂ€va i det hĂ€r med Blue Labour sĂ„ fĂ„r man börja med att göra en snabb avstickare till efterkrigstidens Kanada och ett beslĂ€ktat politiskt begrepp. 1966 myntade en kanadensisk statsvetare, Gad Horowitz begreppet ”Red Tory” för att beskriva en specifik strömning inom kanadensisk konservatism som blandade konservatism med inslag av socialism i en antiliberal syntes som tog avstĂ„nd frĂ„n en radikal individualism. Om man Ă€r intresserad av att lĂ€sa om begreppet frĂ„n ett kanadensiskt perspektiv kan man med fördel lĂ€sa statsvetardoktoranden Ben Woodfindens essĂ€ i den konservativa idĂ©tidskriften C2C Journal. Men det kanadensiska spĂ„ret Ă€r mest en utvikning, Ă€ven om det nog med största sannolikhet har fungerat som influens till det vi kommer till nu.
I februari 2009 publicerade den brittiske teologen Philip Blond en essĂ€ i tidskriften Prospect Magazine, ”Rise of the red Tories” (2010 publicerade han en bok pĂ„ Ă€mnet, Red Tory: How the Left and Right Have Broken Britain and How We Can Fix It). Texten fick stort genomslag i den politiska debatten i Storbritannien och Blond blev nĂ„got av ett ideologiskt kuttersmycke för David Camerons Tories (Ă€ven om han inte fick sĂ€rskilt stort genomslag pĂ„ politiken som fördes).
Centralt i Blonds tes var en trestegsraket som under efterkrigstiden hade slagit sönder det gamla lokalsamhÀllet med sitt ömsesidiga ansvarstagande:
  • Den vĂ€lfĂ€rdsstat som expanderade under Ă„rtiondena efter andra vĂ€rldskriget förde över ansvaret för mĂ€nniskans trygghet frĂ„n det lokala och organiska till staten. De ömsesidiga lösningar som tidigare knutit samman lokalsamhĂ€llen ersattes av statliga myndigheter och byrĂ„krater.
  • Utvecklingen efter ungdomsupproret 1968 har lett till ett individualistiskt och hedonistiskt sökande efter personlig njutning som har brutit ner den moral som fanns i det gamla lokalsamhĂ€llet.
  • Margret Thatchers nyliberala revolution begrĂ€nsade statens utbredning. Men bara för att ersĂ€tta den med privatkapitalistiska oligopol som koncentrerat förmögenheter, slagit ut lokala företag och orsakat massarbetslöshet.
De tvÄ första, en auktoritÀr stat, och ett atomiserat och amoraliskt samhÀlle, skyllde Blond pÄ vÀnstern. Det tredje, marknadsfundamentalismens oligopol, pÄ högern.
Allt detta menade Philip Blond hade lett till att ”den nuvarande politiska konsensusen Ă€r kulturellt vĂ€nsterliberal och ekonomiskt högerliberal. Och det Ă€r precis fel plats att vara pĂ„.” Vilket fört med sig att det medborgerliga engagemanget vittrat bort, i föreningslivet, i kontakten mellan grannar och familjemedlemmar, i den lokala ekonomin och i ansvaret för lokalsamhĂ€llet.
Blonds lösning för att komma till rĂ€tta med det hĂ€r Ă€r att Ă„terupprĂ€tta det kommunitĂ€ra. Efter den globala ekonomins kollaps handlar det framförallt genom att lokalisera ekonomin. Det kan göras genom att skapa lokala investeringsstiftelser dĂ€r det finns möjlighet för lokalt kapital att investera lokalt i nya företag. Men ocksĂ„ genom att bryta med storföretagen. Identiska stormarknader överallt har lett till att smĂ„butiker har trĂ€ngts ut och gjort mĂ€nniskor till lĂ„glönearbetare snarare Ă€n egna företagare. Den klassiska konservativa idĂ©n om â€Ă€gardemokrati” parat med en kritik av monopolkapitalismen genomsyrar idĂ©n om Red Tory.
Bara nÄgra mÄnader efter Blonds artikel i Prospect Magazine lanserade den politiske teoretikern Maurice Glasman spegelbegreppet Blue Labour. Och det Àr verkligen spegelbegrepp. PÄ punkt efter punkt Àr Blond och Glasman överens. Den skillnad som finns mellan de tvÄ Àr att den senare lÀgger tonvikten vid fackföreningen, kooperationen och folkets hus om man ska prata svenska, medan den förre föredrar församlingen och smÄföretagen.
Men gemensamt Àr en vurm för ett förestÀllt förgÄnget. Ett förgÄnget dÀr man bor pÄ samma gata som sina arbetskamrater hela livet. DÀr man Àr aktiv i samma föreningar. DÀr kvinnan Àr hemma med barnen. Och dÀr barnen inte gör uppror mot den patriarkale fadern.
I november 2010 deltog jag sjÀlv i ett idépolitiskt seminarium i London som de tyska socialdemokraternas tankesmedja FES arrangerade dÀr Glasman gjorde en dragning av sina idéer. Och jag kommer ocksÄ ihÄg hur underligt jag tyckte det var att sitta mitt i London och lyssna pÄ dem.
Mitt i en vÀrldsmetropol dÀr knappt nÄgon i arbetarklassen bor kvar i samma stadsdelar som deras förÀldrar och farförÀldrar bodde i, antingen för att gentrifieringen drivit ut dem eller för att förÀldrarna och farförÀldrarna vÀxte upp pÄ helt andra platser i vÀrlden. Mitt i en vÀrldsmetropol dÀr arbetaren fÄr tillbringa timmar i kollektivtrafiken för att komma till ett jobb som alldeles för ofta Àr tillfÀlligt och osÀkert. DÀr arbetaren lika gÀrna kunde vara kvinna som man. Det Glasman mÄlade upp kunde i bÀsta fall kallas nostalgiskt, i vÀrsta fall reaktionÀrt. Hur som helst var det svÄrt att förstÄ vad det hade att göra med dagens samhÀlle och de mÀnniskor som faktiskt befolkar det.
Men samtidigt kunde jag förstÄ varför den hÀr typen av diskussioner dök upp. Ett knappt halvÄr tidigare hade jag deltagit pÄ ett liknande seminarium som FES arrangerade i Istanbul (det var en tid dÄ jag fick Äka till olika delar av Europa för att prata socialdemokrati med smarta personer). PÄ flygresan hem (jag skulle mellanlanda i Amsterdam) satt jag och pratade med en annan seminariedeltagare.
Ämnet var som sĂ„ ofta nĂ€r socialdemokrater trĂ€ffas arbetarrörelsens förlorade stöd i arbetarklassen och den vĂ€xande högerpopulismen. Om jag minns det rĂ€tt sĂ„ var mycket av argumentationen frĂ„n min stolsgranne hur de socialdemokratiska partierna hade tagits över av en urban elit som inte förstod arbetarklassen utan bara ville prata feminism och mĂ„ngkultur. Typ sĂ„.
Samtidigt flög vi in över Rotterdams hamn och vi tittade pÄ det vidstrÀckta containerlandskapet. Jag minns hur jag pekade ner pÄ det och frÄgade om inte det dÀr hade nÄgot med saken att göra? Hamnen dÀr ner (liksom bruket i en svensk bruksort) hade en gÄng i tiden varit en plats dit (mÀn i) arbetarklassen kunde vÀnda sig efter att de lÀmnat skolan i tonÄren och fÄ ett tryggt och hyfsat vÀlbetalt jobb dÀr den fackliga tillhörigheten var sjÀlvklar. De kunde sedan köpa bostad och bilda familj i tjugoÄrsÄldern. Kanske tjÀnade de till och med sÄ bra att frugan kunde stanna hemma med barnen? Grannarna var ocksÄ arbetskamrater och man delade en lokalkultur.
SÄ sÄg det inte lÀngre ut i hamnen dÀrnere. Containertrafiken och automatiseringen hade minskat behovet av arbetskraft. Underleverantörer och bemanningsföretag hade börjat hacka sönder klassolidariteten. Och det var sannolikt inte lÀngre sÄ att de som faktiskt jobbade i hamnen bodde tillrÀckligt nÀra att de kunde cykla ner till jobbet med sin unikabox pÄ pakethÄllaren.
Och det Àr problemet med mycket av den hÀr typen av argumentation. Man identifierar samhÀllsförÀndringar som pÄverkat sammanhÄllningen i samhÀllet pÄ ett negativt sÀtt. Men samtidigt kan man ju frÄga sig om mÀnniskorna i dagens samhÀlle vill ha dessa samhÀllsförÀndringar ogjorda?
Kanske fanns det brister i hur vÀlfÀrdsstatens byrÄkratiska kolosser varit organiserade tidigare? Det finns absolut problem med hur vÀlfÀrdsstatens nuvarande kvasimarknader Àr organiserade. Men skulle man vilja ha en generell skattefinansierad vÀlfÀrd ogjord?
Kanske har p-piller, seriemonogami och kvinnans intÄg pÄ arbetsmarknaden stört relationerna mellan könen? Men hur mÄnga skulle egentligen vilja ÄtergÄ till en förestÀlld ordning dÀr alla parförhÄllanden var livslÄnga och dÀr kvinnan stod stÀndigt gravid vid spisen?
Kanske var det mysigt nÀr man handlade sin mat hos den lokala slaktaren, bagaren och mjölkbutiken? Men skulle vi vilja se den begrÀnsning i utbud som det skulle innebÀra om stormarknaderna försvann?
Kanske kan det vara sÄ att vi alla vid tillfÀllen kan kÀnna en saknad över att nÄgot har gÄtt förlorat? Men skulle vi vilja ta bort sÄdant som vi ser som sjÀlvklarheter för att Äterskapa det? Om vi nu skulle försöka förestÀlla oss att det faktiskt gÄr att ta bort sÄdant som redan finns och som vi ser som sjÀlvklart. Och Àr det det som faktiskt gÄtt förlorat som vi saknar, eller Àr det nostalgin över det som inte lÀngre finns kvar (och som kanske aldrig egentligen fanns)?
Joel Stade pekar – som mĂ„nga andra i den hĂ€r debatten – pĂ„ att arbetarklassen Ă€r vĂ€nster i ekonomiska frĂ„gor, men konservativ i vĂ€rderingsfrĂ„gor, och att det Ă€r just det som socialdemokratin mĂ„ste fokusera pĂ„ för att vinna dem Ă„ter. Och det stĂ€mmer ju pĂ„ en aggregerad nivĂ„. Men vad sĂ€ger det egentligen om verklighetens arbetsklass? SĂ„ hĂ€r sĂ„g det ut i forskningsantologin En frĂ„ga om klass – levnadsförhĂ„llanden, livsstil, politik (2010):
Även om punkterna för arbetarklassgrupperna ligger dĂ€r de ligger sĂ„ Ă€r det ju ett genomsnitt. Det Ă€r ju faktiskt en möjlighet att ingen som ingĂ„r i den enskilda gruppen faktiskt placeras precis dĂ€r punkten Ă€r placerad.
Det mesta tyder exempelvis pĂ„ att personer som Ă€r mer ”auktoritĂ€ra” (som den konservativa, TAN-skalan kallas i undersökningen i bilden) ocksĂ„ Ă€r mer höger i ekonomiska frĂ„gor. Det kan ju vara sĂ„ att det finns grupper inom dessa arbetarklassgrupper som Ă€r betydligt mer auktoritĂ€ra och höger Ă€n andra och dĂ€rför dragit med sig genomsnittet sĂ„ att det Ă€r mer TAN-höger Ă€n vad det annars skulle vara? Det kan ju vara sĂ„ att alla de miljoner mĂ€nniskor som tillhör arbetarklassen har mer komplexa och spretiga Ă„sikter Ă€n vad som fĂ„r plats i ett aggregerat diagram?
Men om vi ÀndÄ utgÄr frÄn förestÀllningen om arbetarklassen som vÀnster-TAN sÄ skulle vi som exempel kunna ta en frÄga som inte Àr en av de som stÀndigt snurrar i den nuvarande samhÀllsdebatten, förÀldraledigheten.
Vi vet att uttaget av förÀldraledighet Àr ojÀmnt fördelad mellan mÀn och kvinnor. Vi vet ocksÄ att den skillnaden Àr större bland arbetare Àn tjÀnstemÀn.
Med synen att det hÀr beror pÄ att arbetaren Àr mer konservativ Àn tjÀnstemannen skulle man kunna sÀga att det skeva uttaget av förÀldraledighet beror pÄ att det helt enkelt i arbetarhushÄllet finns en underliggande sjÀlvstÀndig norm om att kvinnan ska ta hand om hem och barn samtidigt som mannen Àr familjeförsörjare. Det kan vara sÄ.
Men det kan ju ocksÄ vara sÄ att arbetarkvinnor som oftare har lÀngre löner, otryggare anstÀllningar och tyngre jobb Àn arbetarmÀnnen helt enkelt vÀljer att anvÀnda förÀldraförsÀkringen som ett sÀtt att fly undan sÀmre förhÄllanden pÄ arbetsmarknaden. Detta samtidigt som det Àr en situation som i mindre utstrÀckning pÄverkar familjeekonomin negativt Àn om mannen stannar hemma. Det kan vara sÄ.
Vad Ă€r hönan och vad Ă€r Ă€gget i det hela? Är det en frĂ„ga om vĂ€rderingar eller Ă€r det en frĂ„ga om materiella förutsĂ€ttningar? HĂ€r brukar brytpunkten mellan det konservativa och det socialistiska gĂ„. Man kan komma överens om vikten av mĂ€nskliga gemenskaper i kontrast till liberalismens ofta atomistiska individualism. Men man har vĂ€ldigt olika Ă„sikter om vad det Ă€r som skapar dessa gemenskaper. Alla mĂ€nniskor och partier har Ă„siktsdrag som hör hemma i vart och ett av de tre ideologiska familjerna. Och man kan inte heller bortse frĂ„n att vĂ€ljarna ocksĂ„ har det. Men om man i första hand Ă€r socialist sĂ„ mĂ„ste man börja i det materiella.
”Först kommer maten, sedan kommer moralen”, som Berthold Brecht skaldade.
Tips för öga och öra
Tips för öga och öra Àr förslag pÄ exempelvis artiklar, böcker, musik, TV-serier, filmer och sÄ vidare som jag tycker det Àr vÀrt att tipsa om. Tanken Àr vÀl att det ska vara relativt nya tips. Men det kan lika gÀrna vara nÄgot Àldre som jag snubblat över.
Unnecessary tradeoffs – Sheri Berman
The end of the French left – POLITICO
Kajsa BorgnĂ€s: Det Ă€r dags för en omfattande energiutredning – Aktuellt i Politiken
Why We Should Reclaim Thomas Paine and FDR (w/ Harvey Kaye) | Current Affairs on Acast
Det var allt för idag. Vi ses nÀsta vecka. Om det Àr nÄgot Àr det bara att du höra av dig. Om nÄgon vidarebefordrat nyhetsbrevet till dig gÄr det bra att skriva upp dig hÀr. Dela gÀrna nyhetsbrevet med vÀnner och i dina sociala medier.
PÄtÄr?
Fredrik Jansson
Did you enjoy this issue? Yes No
Fredrik Jansson
Fredrik Jansson @frejan

I skarven mellan samtidsanalys och idépolitisk essÀ med personligt tilltal och socialdemokratisk grundton.

Åsikter och stĂ€llningstaganden Ă€r mina egna och inte nödvĂ€ndigtvis representativa för mig nĂ€rstĂ„ende organisationer eller mĂ€nniskor.

In order to unsubscribe, click here.
If you were forwarded this newsletter and you like it, you can subscribe here.
Created with Revue by Twitter.