Niklas Laninges nyhetsbrev #98

#98・
1.9K

subscribers

100

issues

Niklas Laninges nyhetsbrev #98
By Niklas Laninge • Issue #98 • View online
Välkommen till nummer 98 av mitt veckovisa nyhetsbrev!
Som du vet serverar jag varje söndag tips kring beteendevetenskap och psykologi. Vill du ha ännu fler sådana så rekommenderar jag att du går på våra webbinar, här är två i närtid:
Så till dagens meny:
  • Tips: Tre beteenden som säkerställer att du får mina nyhetsbrev
  • Åsikt: Finns det en quick-fix för beteendeförändring?
  • Kunskap: Incitament fungerar…och ibland inte

Tre beteenden som säkerställer att du får mina nyhetsbrev
Några läsare har varit vänliga och påpekat att mina nyhetsbrev verkar hamna i skärp- eller kampanjkorgen. Som du nog märkt så får man som ny prenumerant tips om hur man får mejlen att hamna rätt.
Här kommer ytterligare några för dig som verkligen vill vara säker på att mina utskick hamnar rätt.
1. Svara på mejlet
Tryck “reply” och skriv något så litet som “hej”. På så vis förstår vissa mejlklienter att avsändaren inte är en oönskad robot.
2. Dra mejlet till den prioriterade inkorgen
Rådet gäller främst dig som använder Gmail. Det du gör är alltså att grabba tag i mejlet och dra det från kampanjkorgen till den primära inkorgen:
3. Klicka i “viktig”
Ännu ett tips som gäller Gmail, klickar du i den gula pilen så förstår mejlklienten att epost från avsändaren inte ska hamna i spam- eller kampanjkorgen.
Finns det en quick-fix för beteendeförändring?
I veckan har jag vid två tillfällen fått frågan om huruvida det finns någon quick-fix för beteendeförändring. Ett universalknep som väntas ha god effekt på all typ av beteendeförändring.
Efter lite eftertanke så slog det mig att det ju finns ett “knep” som nästan alltid får dramatiskt stor effekt på det beteende man försöker ändra. Det funkar både för de som vill sluta göra ett visst beteende och för dem som vill börja med ett nytt beteende.
Självklart talar vi inte om en simpel nudge, alltså en liten ändring i beslutsmiljön som gör det lite lättare att göra rätt. Nej, nudges må vara enkla att implementera men de skapar sällan imponerande effekter.
Jag talar istället om antitesen till nudgin: förbud.
I viss mån kan man nog tala om defaults (förval) som förbuds något mesigare kusin. Att tvinga en användare att aktivt tacka nej till ett val brukar innebära att de flesta låter bli att göra just detta, och således står kvar vid det förvalda. För mer om defaults se #97.
Som du hör så inskränker strategin förbud kraftigt på din valfrihet, vilket också är anledningen till att metoden är så effektiv.
Att få till ett förbud i praktiken är givetvis svårt. Svara gärna på mejlet om du lyckats upprätthålla några personliga förbud för dig eller din familj som exempelvis ett socker-, skärm- eller alkoholförbud.
Att driva igenom ett förbud på samhällsnivå är ännu svårare än ett personligt förbud, och inte helt okontroversiell.
Ibland är det vissa som lyckas och resultaten blir alltid lika häpnadsväckande. Jag hittade tre exempel, läs och känn efter själv om vad du tycker om just dessa tillämpningar av universallösningen förbud.
1. Rwanda förbjuder plastpåsar
2005 förbjöd landet import av icke-nedbrytbara plastpåsar och 2008 infördes ett förbud mot plastpåsar i hela landet. Istället för att välja att beskatta plastpåsar är de alltså numera helt borta i landet. Efter visst motstånd verkar befolkningen omfamna förbudet och kanske är detta orsaken till att Kigali ses som en av Afrikas renaste städer.
2. SL förbjuder (ofrivilligt) rulltrappor
Många Stockholmare minns säkert den stora rulltrappskrisen för snart 10 år sedan. SL valde att stänga av rulltrapporna i kollektivtrafiken efter att ett allvarligt fel upptäckts.
Under den tiden arbetade jag vid Östermalstorg vilket innebar att jag varje morgon tvingades ta trappan 40 höjdmeter för att komma upp till gatunivå.
Sällan har väl folket kring Stureplan varit i så god form som under detta två veckor långa rulltrappsförbud?
3. Kry “tvingar” dig att lista dig hos dem
För nästan exakt ett år sedan öppnade Kry sin första vårdcentral (något jag skrev om i #46). Där och då förutspådde jag en succé då Kry gjorde en så genomtänkt lansering där lyckade PR-insatser följdes upp med en app optimerad för att samla in nya listade patienter.
På kort tid fick Kry över 35 000 listade patienter i Stockholm (källa SvD) vilket inte är fy skam då man som vårdcentral får en årlig ersättning (kapitation) på några hundralappar per patient (källa vårdgivarguiden).
Det som gjorde det hela lite olustigt var att i princip alla Kry-användare under en period i princip “snubblade” sig in i att bli listad. Även om du bara ville boka ett videomöte eller få en receptförnyelse så fick du frågan om du ville lista dig hos Kry, och helt lätt att tacka nej var inte.
Med andra ord är det svårt att tala om ett riktigt ett förbud, men det Kry gjorde kan åtminstone kallas för en riktigt starkt default.
Bikupa
Du får själv avgöra vad du tycker tillämpningarna ovan. Själv känner jag att en är helt ok, en lite kul men under en begränsad period och en är rent utav omoralisk och strider mot fair play i marknadsekonomin.
Varför inte skapa lite härlig stämning i lunchrummet på måndag, eller i starten av veckans första teamsmöte, genom att diskutera mina tre exempel med dina kollegor?
Incitament fungerar...och ibland inte
I veckan fick jag höra att stadsbiblioteket i New York slopar alla böter och förseningsavgifter. Precis som här hemma i Sverige så har USA:s största bibliotek alltid bestraffat den som lämnar tillbaka en bok försent, en strategi som nu arkiveras på grund av dess oförmåga att påverka önskat beteende.
Eller som bibliotekets chef Anthony W. Marx uttryckte det:
“an antiquated, ineffective way to encourage patrons to return their books; for those who can afford the fines, they are barely an incentive… For those who can’t afford the fines — disproportionately low-income New Yorkers — they become a real barrier to access that we can no longer accept”
Det verkar alltså som att styrmedlet incitament inte har önskad effekt i detta sammanhang. Snarare så ser det ut som att det skapar oönskade effekter då låginkomsttagare räds för att låna böcker. Antingen för att de har en obetald skuld eller för att de oroar sig för att få en sådan.
Rädslan för förluster är ofta en starkare drivkraft än tanken på en potentiell vinst, så även när sagda vinst kan vara en riktigt stark läsupplevelse.
När incitament funkar – visselblåsarnas bonus
För en vecka sedan så vittnade en tidigare medarbetare på Facebook om diverse destruktiva tendenser inom bolaget. Visselblåsaren i fråga, Frances Haugen, berättade om hur företaget var högst medvetna om de biverkningar som sociala medier för med sig: psykisk ohälsa hos tonåringar, polariserade åsikter, ökad resistens för fakta kring vaccin m.m.
I samband med denna nyhet har de amerikanska radioprogram jag lyssnar på ofta nämnt The whistleblower act och den kompensering som visselblåsare kan få om deras agerande leder till att staten bötfäller eller straffar företaget i fråga.
Det finns alltså en lag i USA som skapat ett kraftigt incitament för anställda att säga ifrån och avslöja felaktigheter hos en arbetsgivare.
Hur kraftigt incitament?
Vad jag kunnat läsa mig till så handlar det om att visselblåsaren har rätt till 15-25 procent av det belopp som staten inkasserar från företaget. Jag har inte hittat någon uppgift om hur stora dessa belopp brukar vara men det är rimligt att anta att de är stora.
Det är ju trots allt USA vi talar om.
Did you enjoy this issue?
Niklas Laninge

Observationer och lärdomar från veckan som gått på temat beteendedesign, psykologi, teknik och produktutveckling.

In order to unsubscribe, click here.
If you were forwarded this newsletter and you like it, you can subscribe here.
Powered by Revue
Slå en signal på 0707 51 45 45 om andan faller på!