Niklas Laninges nyhetsbrev #96

Välkommen till nummer 96 av mitt veckovisa nyhetsbrev!

I veckan har jag fått överraskande många positiva svar från er läsare. Bland annat från en läsare som alltid diskuterar söndagens nyhetsbrev med sina kollegor på måndag morgon.

Väldigt peppande!

Innan vi hugger in på dagens meny vill jag tipsa om följande:

Så, då var det dags för dagens läsning:

Då var det dags för en spaning (försöker mig ju på sådana ibland).

Som jag ser det så kommer vi från en period då vi haft orimligt hög acceptans för digitala tjänster som är gratis på grund av att vi användare egentligen är produkten. Klassikerna i sammanhanget är ju Google och Facebook men även gammelmedias digitala utgåvor har främst haft annonsörers bästa i åtanke.

Nu börjar vi alla ifrågasätta den här typen av affärsmodeller vilket märks överallt: att klaga på “teknikjättarna” är mer eller mindre standard, på politisk nivå märks detta då både EU och USA tar upp kampen mot sagda jättar.

Det här märks också på de affärsmodeller som lanseras. Borta är tankar på annonsfinansierade tjänster nu när alla pratar prenumerationer, subscription och software as a service (SaaS).

I grund och botten är jag positiv till skiftet då jag tror att företag är mer måna om att skapa verklig kundnytta om användaren och kunden faktiskt är en och samma person. Har jag en prenumeration på Storytel så borde det ju vara i appens intresse att jag upptäcker och läser nya böcker varje månad.

Den senaste tiden har jag stött på ett par exempel som gjort mig lite orolig för om detta är framtiden eller om vi bara ger oss in i nästa nivå av digitala tjänster som vill stjäla all vår tid.

Tidigare i år lanserade Avanza en “kul” funktion. I ett Tinderliknande gränssnitt kunde jag svajpa fram mina favoritaktier. Denna engagerande interaktion gav mig en lista på 20 aktier som jag enligt Avanza “gillar”.

Är det bra för mig att köpa fler aktier på detta sätt?

Sannolikt inte.

Temat “engagerande appar” påminner mig också något jag skrev om förra veckan (#95). Det har visat sig att shoppingappar som erbjuder fler typer av interaktioner än den klassiska add to basket får kunder som spenderar mer än användare av appar utan interaktiva inslag. Sådana inslag kan vara möjligheten att skapa önskelistor och (igen) att svajpa fram favoriter.

Är det bra att användare av sådana appar handlar för mer?

Sannolikt inte.

Ett tredje exempel på trenden jag valt att kalla engagemang 2.0 (OBS! är ingen copywriter så tacksam för bättre namn på trenden) hittade jag i bloggposten What Spotify and Apple can learn from Chinese podcasting apps. Här ger podcastaren Helen Li en rad fin fina tips till västerländska podcastappar om hur de kan influeras av kinesiska diton.

Tipsen är verkligen fin fina, men det är slående vilka olika målbeteenden kinesiska och västerländska appar har. I min (och Helens) mening är västerländska appar optimerade för att användaren snabbt ska få igång ett avsnitt av en podd hen följer.

Kinesiska poddappar är däremot optimerade för att användaren ska stanna kvar länge i appen. Dels får man fler rekommendationer på poddar man borde lyssna på, dels kan man interagera med avsnitt i form av lajks och kommentarer, dels kan man följa andra poddlyssnare.

Nu var jag kanske naiv men jag trodde verkligen att vi nu gick in i en tid då digitala tjänster inte längre krävde all vår tid, uppmärksamhet och information. Borde inte det viktiga för avsändaren trots allt vara att vi betalar vår faktura varje månad? Hade teknikbolagen inte släppt destruktiva KPI:er som time on site?

Dessvärre verkar det inte bättre än att tid vi spenderar på en tjänst (oavsett om den är reklamfinansierad eller finansieras av prenumerationer) alltid korrelerar med mer och längre engagemang vilket tyvärr verkar få teknikbolagen att optimera för att alla användare ska ge dem mer och mer av sin tid.

Att Avanza, shoppingappar och kinesiska poddappar fattat att engagemang är a och o är bara början. Fler kommer att anta att tid spenderad på app är företagets viktigaste nyckeltal. Netflix har exempelvis förstått detta sedan länge, deras grundare har ju bland annat kallat sömn för företagets viktigaste konkurrent…

Så bli inte förvånad om följande dyker upp inom 1-2 år:

Manualen The Principles of Behaviour Change Communications är något jag återkommer till ofta. Här talar vi alltså om en riktigt användarvänlig guide till alla som arbetar med kommunikation i offentlig sektor. OBS! Råden är minst lika användbara för dig inom privat sektor.

Idag tänkte jag lyfta ett av de case som nämns i manualen då det ger en fin inblick i hur man använder beteendevetenskap inom kommunikation (jag håller för övrigt en kurs om just detta).

Under 2000-talet har det skett en ökning av så kallat modernt slaveri i Storbritannien. Alltså papperslösa som tvingas arbeta under hemska förhållanden med ett ständigt hot om våld eller att bli skickad tillbaka till sitt hemland. Uppskattningsvis finns det närmare 13 000 människor som arbetar under sådana förhållanden i landet.

På uppdrag av brittiska staten fick National Security Communications Team uppgiften att ta fram kommunikation som bidrog till att människor hjälptes ut ur modernt slaveri.

Tre sektorer identifierades som extra viktiga för att komma i kontakt med personer som kan ha bevittnat modernt slaveri: bank, sjukvård och arbetsförmedlingar.

Insatsen valde att just ha en så kallad bystander-approach, alltså att målgruppen blir de som bevittnar modern slaveri snarare än de som utsätts för det.

Målbeteendet sattes därför till att personer som vistas i de tre branscherna skulle rapportera in misstänkta fall av modernt slaveri.

För att förstå vad som behöver göras för at öka anmälningarna utfördes en så kallad beteendediagnos utifrån modellen COM-B. Här undersöks som bekant målgruppens förmåga att utföra målbeteendet, möjligheter som ges att utföra det samt deras motivation kring beteendet.

Diagnosen (som grundades på en rad intervjuer) visade följande:

Insatsen innehöll delvis digitala annonser via Spotify, Facebook och Instagram men främst fysiska annonser på arbetsplatser och platser där målgruppen befann sig på sin fritid.

Utöver välregisserade bilder så innehöll varje annons tydliga uppmaningar kring insatsens målbeteende: detta kan du leta efter och hit kan du ringa om du ser några misstänkta fall.

Den som arbetat med kommunikation vet att det alltid lockar att utvärdera en insats med mer ytliga mått. Det kan handla om delningar, impressions, kommentarer, lajks eller värst av alla ytliga mått: uppskattat PR-värde.

Beteendeinformerade kampanjer ska givetvis ha beteende som utfalls mått. Totalt kunde 234 rapporteringar i Londonområdet direkt härledas till kampanjen. 507 potentiella offer har lyfts ut från exploatering sedan insatsen sjösattes i slutet av 2019.

Starka resultat om du frågar mig!

I veckan gjorde jag något jag inte gjort på länge – jag bokade en tågbiljett!

Det verkar som att denna nypremiär sammanföll med SJ:s lansering av sin nya vagn – den lugna vagnen.

Länge har det ryktats om att den gamla tysta avdelningen skulle byta namn. Ett skäl verkar ha varit att resenärer har olika definition på vad tyst innebär varpå tyst avdelning stundtals präglats mer av högljudda tillsägelser än av just lugn och ro.

Sannolikt kommer samma regler gälla (inga telefonsamtal, låg samtalston etc.) men förhoppningsvis kommer det att råda mer enighet om hur man ska bete sig i vagnen. Tiden får avgöra om det blir lättare att förstå vilka beteenden som kännetecknar “lugn och ro” än de som gäller för “tyst”, personligen så välkomnar jag detta namnbyte!

I veckan har jag fått ta emot en rad trista besked på jobbfronten (peppande projekt som avstyrts, skjutits upp etc.) vilket ofta leder till att jag flyr in i böckernas värld.

Jag har således lyckats beta av tre böcker i veckan, här är mina snabbrecensioner:

Inne i spegeln av Liv Strömqvist: Serietecknarens senaste album om skönhet, sociala medier, utseendefixering och vad som händer med människor när utseendet blir ytterligare en valuta att konkurrera med.

Viktigt tema som Strömqvist avhandlar med humor och finesse. Rekommenderas varmt!

1795 av Niklas Natt och Dag: Sista delen i författarens blodiga trilogi. Jag fann ettan intressant, tvåan ett haveri och trean som ett tillfredställande slut. Jag hörde att ettan (1793) sålt i över en miljon exemplar så har du läst den rekommenderar jag ändå att du läser klart trilogin.

Doing Agile av tre konsulter från Bain: En hypad konsult bok om arbetsmetoden agile. Tyvärr full av floskler och väldigt lite substans så leta istället efter youtube-videos om agilt arbete istället för att läsa denna bok.