Trogna läsare vet att jag är barnsligt förtjust i sparande, och främst sparbeteenden som faciliteras av digitala verktyg. Kanske beror detta på att forskningsområdet är spännande och att det finns massor av bevis att just teknik kan påverka sparbeteenden.
Eller så är det inte bättre än att jag helt enkelt gillar pengar…
Oavsett så verkar det som att jag inte är ensam.
Den kontroversiella börsappen Robinhood släppte sin första kvartalsrapport för någon månad sedan. I rapporten kan man bland annat läsa hur antalet aktiva användare ökade med 109 procent (!) från förra kvartalet. Totalt använder nu 21,3 miljoner appen dagligen, skrämmande många för att köpa och sälja kryptovalutor.
Skrämmande då jag är övertygad om att de flesta användarna (oftast unga män) inte vet vad de håller på med. Jag kan säga detta med viss övertygelse då jag just är en sådan ung (nåja) man som handlat med kryptovalutor. Sannolikt vet jag mer om krypto än 99 procent av Sveriges befolkning, men vet du vad? Jag fattar knappt något när det kommer till krypto.
Är detta bara början?
I samband med rapporten så var det många förstå-sig-påare som hävdade att detta bara är början av “investerarrevolutionen”. Som svensk känns det lite märkligt, vi har ju trots allt haft möjligheten att köpa och sälja aktier genom Nordnet och Avanza i över 20 år.
USA (och övriga världen) ligger dock långt efter oss, men kom samtidigt ihåg att Avanza “bara” har 1 567 300 kunder och att kundstocken fortfarande växer med 35 procent per år (
källa).
Kommentatorer menar att Robinhood utan tvekan ska kunna nå 100 miljoner användare, kanske till och med 200 miljoner.
Nog för att alla digitala beteenden kommer att öka (se exempel i nästa avsnitt) men mycket pekar på att vi faktiskt bara har sett början när det gäller finansiella (digitala) beteenden.
Är det här positivt?
Aktiehandel är inte lika med sparande
Missförstå mig rätt, jag älskar att fler och fler ser aktie- och fondhandel som ett lustfyllt sätt att spendera sin tid, och sina pengar. Det finns dessutom många nya fintech-aktörer som verkligen kan anses vara missionsdrivna och vilja spararens bästa (Dreams, Savr, Shareville, amerikanska Public).
Det finns dock aktörer som sannolikt inte har finansiellt välmående som sitt viktigaste KPI (Robinhood, IG). Att säga att sparintresset boomat för att Robinhood (eller Avanza för den delen) växer så det knakar är som att vi på 00-talet skulle ha sagt att intresset för matematik boomat eftersom poker, och nätpoker, aldrig varit populärare.
Min oro är att dessa digitala “sparbeteenden” snarare är ett symtom på något annat. Kanske en misstro på arbetsmarknaden, kanske en hopplöshet kring möjligheten att jobba sig till ett bra boende.
En sista fundering jag har kring nämnda beteendetrend är vad som händer med våra krav på samhället och de institutioner som en gång lovade att ta hand om oss när vi blir äldre.
Jag brukar leka med tanken om hur det hade varit att leva i ett samhälle där ränta-på-ränta effekten inte är religion, där alla unga inte måste börja spara “i tid” och där ingen säger åt oss att alla kan bli miljonärer på 30 års sikt.
Visst det låter knasigt? Att spara är så klart jättebra, men måste verkligen alla in på börsen och härja?