View profile

Niklas Laninges nyhetsbrev #81

Niklas Laninges nyhetsbrev #81
By Niklas Laninge • Issue #81 • View online
Godmorgon och välkommen till nummer 81 av mitt veckovisa nyhetsbrev!
Hoppas att du fått en lika lång helg som jag och att du nu är så pass utvilad att du orkar med samtliga av dagens texter.
  • Åsikt: bra och dålig beteendedesign – del 2
  • Kunskapish: Incitament för vaccinationspepp
  • Inspiration: Grammarlys anti-churn
  • Läst i veckan: Empire of pain och Klara och Solen
  • Tips: Årets viktigaste beteendewebbinar

Bra och dålig (etisk och oetisk) beteendedesign
I helgen har jag konsumerat en så kallad long read från tidningen New Yorker. Artikeln gjorde en djupdykning i företaget Robinhood, en nätmäklare där man kan handla aktier, fonder och kryptovalutor courtagefritt.
Robinhood har bland annat blivit anklagade för att använda sig av beteendedesign och fula beteendeknep för att påverka användare att utföra fler köp- och säljbeteenden. Det är nämligen i företagets intresse att användarna utför dessa beteenden då Robinhood tjänar sina pengar på att sälja orderdata, ett begrepp som jag verkligen inte behärskar tillräckligt väl för att förklara utförligt.
Du kan se Robinhoods affärsmodell lite som Googles eller Facebooks: användarna är produkten och företagen tjänar således sina pengar på att sälja information om användarna till högstbjudande.
Som jag tidigare nämnt så är det sällan nyttjandet av beteendebaserade strategier som man ska oroa sig för utan sättet som företaget tjänar pengar på. Ett möjligt lackmus-test är att fråga sig “är det möjligt att det går kanonbra för företaget samtidigt det går riktigt dåligt för dess användare?”. Är svaret ja är det nog dags att tänka om.
En jämförelse mellan två beteendeinformerade fintech-bolag
Det är alltså affärsmodellen, inte mängden beteendedesign som ett företag använder sig av, som avgör hur etiskt företaget kommer att agera.
Låt oss göra det extra tydligt genom att jämföra två bolag som båda agerar inom sparsektorn. Det ena är Robinhood och det andra är svenska Dreams.
Båda bolagen har riktigt kompetenta beteendevetare på ledande positioner, båda bolagen har investerat rikligt i kundupplevelsen och båda riktar sig till unga med löftet att hjälpa dessa spara mer pengar och således leva ett rikare liv.
Affärsmodellerna skiljer sig dock markant.
Robinhood tjänar pengar ju fler köp och sälj som användaren gör. Dreams tar ut en månadsavgift på 10 kronor samt en mindre avgift för de kunder som väljer att spara i deras fond Drömfonden.
Affärsmodellen bestämmer beteendedesignen
Nu när vi ser hur dessa två neobanker tjänar sina är det lätt att förstå varför de väljer att initiera design som skapar vissa typer av beteenden.
När Dreams ser att sparare som sparar tillsammans når sitt sparmål i dubbelt så stor utsträckning än de som sparar ensamma gör man det lätt att bjuda in en vän till en så kallad spardröm.
När Robinhood ser att det är centralt att få nya användare att snabbt köpa aktier så behöver man som användare inte vänta på att ens pengar ska ha förts över till Robinhood – bolaget erbjuder istället ett korttidslån så att man kan börja handla direkt efter signup.
När alla andra aktörer i branschen utvecklar ett eget betalkort (så som Klarnakortet) tar Dreams aktivt ställning mot detta och säger publikt att man aldrig ska minska friktionen kring konsumtion.
När Robinhood försöker få fler att tipsa vänner om appen så gör man det genom ett lotteri – tipsa en vän och ha chansen att vinna en gratis aktie.
Slutsats: det handlar om beteendet
Jag välkomnar alla typer av samtal om etik och ifrågasättande av att använda vissa typer av beteendeförändringstekniker. Som jag sagt tidigare så har det varit väldigt få tillfällen under mina 12 år i beteendebranschen som ett projekt haft tvivelaktiga intentioner.
Samtidigt så är jag nog inte helt rätt person att avgöra detta…
Med jämförelsen ovan ville jag förtydliga att det sällan är en fråga om metod utan om vilket beteende som ett företag tjänar sina pengar leder till. Om det kan gå bra för ett företag samtidigt som det går dåligt för dess användare så kan man räkna med att all typ av design som företaget skapar kommer att vara tvivelaktigt.
Incitament för vacination
Låt oss börja med något som måste nämnas varje gång man talar om Covid-vaccinet: den stora utmaningen är logistisk, det vill säga tillgång till vaccin och möjligheten att boka vaccination. Problemet i Sverige (just nu) är inte vaccinationsmotstånd.
I USA är det kanske annorlunda så det finns inget annat att göra än att hylla alla de kreativa insatser som olika delstater initierar med syftet att få fler att vaccinera sig.
I Ohio deltar exempelvis alla som vaccinerat sig i ett lotteri där fem personer har chansen att vinna en miljon dollar.
Delstaten New Jersey jobbar med ett betydligt mer blygsamt, men säkrare, incitament då alla som vaccinerat sig får en gratis öl på barer som deltar i delstatens Shot and a beer-program.
Om det nu är så att det största hotet mot vaccineringen är just brist på motivation så kan jag inte dra någon annan slutsatser än att ovanstående insatser är mitt i prick.
Och föresten, oavsett om de flesta är eller inte är motiverade så är väl båda idéerna himla roliga?
MSB och FoHM – copy paste tack!
Grammalys antichurn – identifierbart offer
Nyligen stängde jag av programmet Grammarly – en plugin som rättstavar allt jag skriver via webbläsaren. Eftersom jag främst skriver på svenska numera blev mjukvaran främst en distraktion.
När jag väl valde att stänga av programmet dök följande upp:
Den här typen av “bromskloss” är inte ovanlig men det som fångade min uppmärksamhet var den personliga avsändaren. Helt plötsligt var det inte bara Grammarly som jag svek utan även Mike, en av företagets hårt arbetande ingenjörer.
Jag är inte så naiv att jag tror att Mikes närvaro får många att ångra sitt beslut att stänga av tjänsten. Däremot är jag övertygad om att svarsfrekvensen på enkäten till höger steg med hundratals procent efter att Grammarly införde texten från Mike.
Varför?
För att 99,9 procent av oss människor är normalt funtade vilket innebär att vi gärna hjälper den som ber om det.
Läst i veckan
Empire of pain av Patrick Radden Keeffe. Har du inte läst något om den så kallade opiatkrisen? Eller tycker du att du har läst allt som går att läsa om sagda kris? Oavsett: Läs. Denna. Bok.
Radden Keefe har en speciell plats i mitt hjärta ända sedan hans mästerverk Winds of change – en podserie om bandet Scorpions och deras låt Winds of change. Med Empire of pain visar han ännu en gång att han är en av vår tids viktigaste journalister.
Klara och solen av Kazuo Ishiguro. Som så många andra så gillade jag Återstoden av dagen, men trots mästerverket så har jag aldrig fattat storheten med Ishiguro. Klara och solen halvintressant bok om en framtid där robotar med artificiell intelligens är allmängods.
Trots en halvdan läsupplevelse tycker jag ändå att du ska införskaffa dig boken enbart av estetiska skäl – omslaget är utsökt!
Gör som 200 andra – gå på ett beteendeinformerat webbinar!
Om 9 dagar är det dag för mig att intervjua Cass Sunstein och Oliver Sibony, två beteendeexperter som tillsammans med Daniel Kahneman författat boken Brus.
Jag räknar med att det kommer bli en timme full av insikter och viktiga lärdomar kring vart fältet är på väg och givetvis en hel del gott snack om den nya boken.
Vi kör igång 13:30 den 25:3 maj, anmäl dig här – du kommer inte att ångra dig!
Did you enjoy this issue?
Niklas Laninge

Observationer och lärdomar från veckan som gått på temat beteendedesign, psykologi, teknik och produktutveckling.

If you don't want these updates anymore, please unsubscribe here.
If you were forwarded this newsletter and you like it, you can subscribe here.
Powered by Revue
Slå en signal på 0707 51 45 45 om andan faller på!